klj

Ett par saker har gjort mig riktigt glad idag. Till att börja med fick jag presentkort på massage i födelsedagspresent av min älskade T imorse. Efter att ha ammat, burit och kånkat på en allt tyngre A i snart fyra månader känns det riktigt bra att någon professionell ska ta sig an knutarna i nacken och mellan skulderbladen.

A sover ju dåligt, eller ja - hon sover nog bra men vaknar varannan timme och måste ha mat innan hon kan somna om. Det sliter såklart rätt så mycket på mig, men jag ser ljuset i tunneln. Idag slurpade hon nämligen i sig en ganska liten och rinnig, men ändå, portion Hipp risgröt med banan och persika. Mår hennes mage bara bra av detta kan vi kanske snart ge henne en rejäl portion gröt innan hon ska sova och så kan jag få liiite mera sömn i ett sträck. Och då blir allt så mycket bättre.

Jag är dyngtrött på ren svenska. De senaste två veckorna har ägnats till att gräva fram hemmet ur allt skräp och all smuts som samlats där alldeles för länge. Sen, när det var nästan klart (fick t ex skippa fönsterputsningen, den hanns bara inte med) så kom den senaste helgen.

På lördagen städade vi hela förmiddagen, och gjorde oss sedan iordning för att åka till Ramlösa och fira T's kusin L's 30-årsdag. Det var lite svårt att hitta i radhusområdet så vi knallade väl runt i 20 minuter innan vi kom rätt. Sen var vi där och åt och drack gott i några timmar varpå vi körde hem och gick in till grannens mexikanska fiesta (grannfrun är mexikan-amerikan och bjöd på riktig mexikansk mat, inte sånt VI kallar mexikanskt), där vi stannade tills det var dags för L att gå och lägga sig.

Sen kom söndagmorgonen och de sista förberedelserna inför vår egen fest. Eller ja, den närmaste familjen kom för att gratulera T på födelsedagen så någon jättefest var det ju inte. Men det blev ändå 15 pers som skulle utfodras. De första kom vid lunch och de sista åkte vid sextiden på kvällen, och sedan bara dog vi alla tre i soffan och fånglodde på TV tills det var dags att gå och lägga sig. L naturligtvis betydligt tidigare än vi andra.

Och ända sedan dess har jag känt mig helt utmattad. Orkar liksom ingenting. Sitter och gäspar dagarna i ända på jobbet och vill bara gå och sova. Men sover jag ordentligt på nätterna? Nähä, naturligtvis inte det heller. Jag önskar mig tio timmars oavbruten, djup sömn. Kan man beställa det någonstans?

Jo, faktiskt! Det har inte blivit så mycket bloggande på sista tiden, och det skyller jag på vintern, vintern, vintern. Jag blir alltid gristrött när ljuset försvinner och börjar inte återfå gnistan förrän ungefär så här års. Men nu kliar det i fingrarna att komma igång med att förvandla byggarbetsplatsen/åkern till en snygg stenläggning och en härlig trädgård. Ska bara få igång sedelpressen i källaren först ;-)

Det känns inte riktigt som söndag idag, oklart varför. Var nere hos mina föräldrar igår kväll eftersom pappa fyllde år, och när vi vaknade idag på morgonen kände både jag och T att det var lördag. Go figure. Men det var fantastiskt skoj att se L leka med kusin S och kusin S och labben S igår. Vi trodde att han skulle bli trött och kinkig vid åttatiden eftersom han brukar lägga sig vid halv åtta ungefär. Men nej då, han tjoade på med gott humör tills kusinerna åkte hem vid halv tio-tiden och ville väl inte egentligen gå och lägga sig då heller.

Vid lunchtid idag körde vi hem igen och har försökt röja ikapp här i hemmet sedan dess. Imorgon är nämligen en rätt så upptagen dag. Förutom jobba ska vi träffa banken och lägga om byggkrediten till ett vanligt bolån (kul att räntorna är på väg ner nu, hoppas bara att vi slipper binda på tre månader som en del har tagit till nu när det har varit som värst) och på kvällen kommer det hem en försäkringsmäklare som ska gå igenom alla våra försäkringar så att vi har det vi behöver och inte betalar för mycket. Vi hade en sådan genomgång för några år sedan, men nu har ju omständigheterna ändrats en hel del så en ny koll är nog dags.

Ja, nu är det verkligen höst. Inte bara därute, i skogen som faktiskt är så vacker mitt i allt ruskväder ändå. Nej, det är även höst härinne, inuti. Förra veckan var nog halvårets bottennotering hittills. Måndag-tisdag var jag hemma från jobbet och var sjuk, vilket innebar att jag däckade på soffan framför TV:n i flera timmar varje dag. Som ett brev på posten fick jag alltså ont i nacken och blev uttråkad. Fast jag lärde mig ett par intressanta saker om kinesisk krigskonst på 300-talet som jag nog aldrig kommer att ha nytta av. Tack History Channel.

Onsdag hade jag fått nog och masade mig till jobbet. Inte helt frisk, men för frisk för att vara hemma. Jag började dra i det som jag skulle ha gjort medan jag var sjuk och hann väl nästan ifatt innan jag gick hem. Torsdag blev jag mer eller mindre påhoppad av en person på jobbet, mitt under möte med cirka 10 närvarande personer inklusive min chef. Jag har inte hört ett ljud om sakfrågan (i den mån det fanns någon) av denne person i enrum tidigare, h*n har inget case egentligen och mer än hälften av de närvarande har i efterhand kommit fram till mig (i enrum) och undrat om personen i fråga verkligen får göra så. Enligt dessa spontana kommentarer skötte jag situationen bra i alla fall, men jag blev trots det ganska ledsen och upprörd. Svårt att sova natten till fredagen eftersom jag visste att jag då skulle konfronteras med den här personen igen. Det mötet gick dock bra, och fredagen slutade på en ljusare ton.

Babysimmet fredag eftermiddag var en höjdare. Det får mig alltid att må så bra, och L älskar det verkligen. Nu har han börjat slänga sig framåt i vattnet och hundsimmar för att ta sig dit han vill. En liten hand under magen så att han kommer högt nog för att lyfta näsan över vattnet och hämta luft ibland är allt han behöver. Sen på lördagen hämtade vi - äntligen - blandaren till köket och sedan var min mamma här i några mysiga timmar (gissa om L trivdes). Och idag var vi en runda hemma hos svärisarna, L har ju frågat efter dem rätt mycket på sistone. Han busade runt med farfar och farmor tills han var alldeles svettig, det lilla charmtrollet. Nu ligger han och sover och jag slappar i soffan. Nästa vecka kan bara bli bättre.

Jaha. Idag fick vi så hämta L tidigare från dagis för han är lös i magen och lite hängig. Så nu får ha tidigast vara där på måndag. T har varit borta så mycket från jobbet nu pga VAB att jag får försöka ta hand om L imorgon istället för att T VAB:ar. Jag är väl nästan frisk, men läkaren visste vad han pratade om när han sade att det här skulle ta ordentligt på krafterna. Summan av kardemumman är att det där med att vila upp mig efter flunsan får jag nog skippa, ta hand om L måste gå före. Men jag känner mig lite gnällig ändå, det hade varit så skönt att få vara ensam hemma och bara ta hand om sig själv resten av veckan, känner att jag kunde behövt ladda batterierna...

Får man önska sig lite välgång snart? Vi pallar inte så mycket mer.

Var hos läkaren igår eftermiddag och fick domen: Influensa. Tydligen ska det vara en ganska aggressiv variant som går just nu också, så jag får inte gå till jobbet den här veckan även om jag blir feberfri. Som läkaren uttryckte det. "Då är du bara dum mot dig själv och kommer få betala det!"

Så jag mailade arbetskamraterna och upplyste dem om vad som gällde, och även vad som behöver göras i min frånvaro. Och så ska jag försöka verkligen skaffa mig den vila läkaren sa till mig att jag behöver, men det är ju så tråkigt!

Visst hade jag fått reda på att det skulle bli en del sjukdom i samband med inskolningen på dagis. Men att det skulle bli så här trodde jag väl inte i min vildaste fantasi. Förra veckan klängde vi oss med nöd och näppe upp till status frisk, men säg den lycka som varar för evigt (eller ens en hel vecka i sträck). Natten till idag fick jag frossa och närmare 40 graders feber så snart kroppen inte har tillräckligt med febernedsättande medicin i sig. *suck* Jag vill verkligen verkligen vara frisk nu.

Det börjar ju så smått lätta lite på jobbet nu, så jag såg fram emot att börja träna igen. Men det går ju inte så länge jag har feber stup i kvarten. Och tränar jag inte så blir immunförsvaret sämre så då blir jag lättare sjuk och kan inte träna. Och så vidare i all oändlighet.

Det positiva just nu är dock att Metria var och satte ut huset i fredags. Blivande grannarna verkar alla glada åt att tomten äntligen ska bebyggas. Nästa vecka börjar markarbeten inför plattgjutningen.

Idag är det verkligen måndag. Verkligen, VERLKLIGEN måndag. Natten till idag stod jag och strök till lite i ett, i ett försök att göra mig av med monstret till stryktvättsberg som har samlats under sommaren/hösten. Så jag somnade lite för sent för mitt eget bästa med tanke på att jag skulle upp och jobba idag. Men jag tänkte i mitt stilla sinne att jag klarar en natt med 5,5 timmars sömn om jag bara sover ordentligt natten till tisdag.

L hade andra planer. Han vaknade vid halv fem imorse. Först var jag inne hos honom en vända och försökte få honom att somna om, och det höll väl i tjugo minuter. Sen började han gnälla igen och då tyckte jag att det var T's tur att gå upp eftersom jag ju ville sova den tid jag hade kvar innan det var dags att kliva upp och åka till jobbet. T gick upp, men kom in i sovrummet igen efter femton sekunder och meddelade att han inte kunde ta L eftersom han HÖLL PÅ ATT FÅ RYGGSKOTT! Under tiden gnäller L högre och högre.

Så jag gick in till L och satte mig med honom i famnen och lyckades efter kanske en halvtimme få honom att somna om. Då var det kanske en kvart kvar tills jag skulle gå upp i alla fall, så jag masserade T's rygg en stund och klev sedan upp. Gjorde mig iordning för att gå till jobbet och frågade T (som då var uppe och försökte leda till ryggen) om han ville att jag skulle väcka och lyfta upp L så att han slapp böja sig över sängen. Jo, det ville han ju gärna. Smörja in T's rygg med liniment först, och så upp med barnet som då hade sovit en knapp timme till, byta blöja och ta på kläder. Bära ner sköna fåtöljen med ställbar rygg till bottenvåningen så att T kan sitta i den istället för i soffan idag. L tyckte det var jätteskoj med en ny möbel att klättra på.

Ungefär där insåg jag att klockan började bli alldeles för mycket och hastade ut genom dörren. När jag hade fått igång bilen och börjat köra till jobb insåg jag att jag hade glömt min mjölkpaket hemma, men jag hade ju inte tid att vända och hämta den, så jag får klara mig på mindre god UHT-behandlad mjölk i kaffet idag.

Kommer till jobb och när jag håller på att låsa upp dörren till kontoret hör jag jobbtelefonen ringa. Skyndar mig som tusan för att hinna ta det, men precis när jag lyfter luren slutar det ringa. Nummerpresentationen gav mig dock infon att det var kollega K som hade ringt. Hon måste VAB:a idag - igen - så kunde jag möjligen meddela dem som behövde ha reda på det att hon inte kommer idag. Visst. Det gör jag gärna. Under tiden trampar konsulten M som varit sjuk förra veckan otåligt runt utanför min dörr. Avslutar telefonsamtalet, tar hand om konsultens frågor och synpunkter. Inser vad klockan är, möte om tjugofem minuter. Akut toalettbesök och sen en tallrik havregrynsgröt så att jag har något blodsocker att vara nästan trevlig med under mötet. Hinner precis inom dörren i tid till mötet.

Hur ska resten av dagen bli, när allt det här utspelade sig fram till klockan 09:00?

Jag tror att jag blir vansinnig snart. Blir inte av med den förbaskade hostan jag drog på mig i samband med första helgen på semestern. Helgen som tillbringades med feber.... Nu har halva semestern gått, och hostan blir bara värre. Allmäntillståndet går upp och ner, vissa dagar känns det nästan bra, andra dagar är det knappt jag tar mig ur sängen. Orkar ju ingenting av det jag skulle göra medan jag var ledig, alla mysiga utflykter vi skulle göra, småsakerna jag tänkte fixa här hemma. Bara det allra mest nödvändiga blir gjort när jag har "tid över" (= när L sover), resten av tiden hänger jag framför TV:n eller datorn. Fasen vad less jag blir och inte blir det bättre av att tänka på att det sedan är en hel lång vinter tills jag får en ny lång semester. Jag är helt enkelt grinig!

Så har det då hänt, det som jag både har fruktat och längtat efter i många år. Jag har, om än motvilligt, börjat intressera mig för kläder, skönhet och mode. Jag vet, för de flesta kvinnor är det här en non-issue, men för mig är det verkligen stort. Förra månaden hade jag för första gången upplevelsen av att det fanns för mycket som jag ville shoppa för att plånboken skulle säga ja. Mycket märklig känsla. Och nu vill jag mer eller mindre köpa nya kläder varje månad, istället för att som vanligt nöja mig med att handla det mest nödvändiga en till två gånger om året.


Vad är det som händer med mig???

Visst är det skönt med varmt väder, men jag sover sämre när det är så här varmt. Det gör L också och han vaknar mitt i natten med ett illvrål. T kan inte somna i hettan, så han går inte och lägger sig förrän framåt småtimmarna. Det resulterar i att jag är SÅ trött om dagarna. Satt på ett litet möte idag (5 pers) och höll sånär på att somna!!! Endast genom att byta ställning ofta och sitta och kladda i mina anteckningar kunde jag undvika en total fadäs.

Det blir svalare framåt mitten på veckan, tydligen. Men då kommer regnet också. Aldrig är man helt nöjd, det är sorgligt.

Jag har ont i halsen idag. Urk, fy, usch och bläääää vad det är träligt. L har varit förkyld några dagar han också, så kanske är det hans baggar som har hoppat på mig. Skulle inte vara helt otroligt, för som de flesta föräldrar nog vet så är ömhetsbetygelser av en åttamånaders bebis ganska... kladdiga... Missförstå mig rätt, jag älskar när han ska "pussas", men han har inte lärt sig än att hålla munnen stängd när han gör det, vilket resulterar i att massor med saliv hamnar på väl valda ställen i mitt ansikte eller på mina kläder. Favoriten är nog när han får tag med munnen runt min näsa och kan bita till. Attans vad de där små tänderna är vassa!

Eftersom jag och L är halvkrassliga och vi hade tid på BVC kl 10 blev det ingen invägning idag heller. Skulle ha varit sista måndagsmorgonen jag kunde vara med eftersom jag jobbar mer och mer, så det var ju lite synd. Hoppas att det gick bra för alla er som var där. Funderar lite fram och tillbaka på vilken dag jag ska ha som vägningsdag i fortsättningen. Det får bli antingen måndag eller torsdag efter jobbet, eftersom jag är upptagen på onsdagkvällar. Skulle helst vilja hålla kvar måndagen som min vägningsdag, tror jag, men det måste ju fungera med resten av familjen också.

Håll tummarna allihop, förresten, för att jag ska bli friskare till på onsdag så att jag inte missar den näst sista onsdagsfikan med mammagänget. Det får bara inte hända!

Det är skärtorsdag idag. Eftersom jag håller på att gå ner i vikt har jag inte handlat hem en stooooor påse lösgodis den här gången. Mindes alltför väl förra året då det inte kom en enda påskkärring och knackade på på torsdagen. Så när två tjejer knackade på idag var jag tvungen att ge dem beskedet: "Tyvärr flickor så har jag inget godis hemma". Kände mig lite taskig och så, de hade ju klätt ut sig och målat sig i ansiktet och allting, inte som på Halloween för ett par år sedan när några killar knackade på och sa "bus eller godis" utan att ha klätt ut sig eller på något sätt alls ansträngt sig...

Anyway, vad säger den stora tjejen (max 10 år gammal) när jag kommer med det dåliga beskedet att vi inte har något godis? Jo: "Man kan ge pengar också." What!!!!?? Alltså, jag skulle aldrig ha kommit på tanken att säga sånt vid den åldern. Behöver jag säga att det INTE blev några slantar till dem? Elakt? Kanske det, men jag gillar inte när någon tigger av mig. Ger gärna pengar till de hemlösa genom att köpa Aluma eller liknande. Händer även ibland att jag ger till någon som sitter med en hatt eller liknande framför sig. Men när någon tigger, nä - då får jag en sur smak i munnen. Och det kändes definitivt så den här gången... Alltså, bara att ha mage.

Tjohopp! Idag hade vi stämt möte med vår husleverantör i Löddeköpinge. Senast vi skulle haft det mötet blev han sjuk, så idag skulle inte vilda hästar ha kunnat hålla oss borta. Några sådana såg vi inte till, men vädrets makter gjorde vad de kunde för att övertyga oss om att det var En Dålig Idé (TM) att ha mötet idag. SMHI hade klassat ovädret som en 2:a vilket tydligen innebär (saxat från SMHI.se): "Väderutveckling väntas som kan innebära fara för allmänheten, stora materiella skador och stora störningar i viktiga samhällsfunktioner. Allmänheten uppmanas att följa upp ny information på Internet, radio eller TV."

Nåja, vi hade bestämt oss, så envisa som ett par åsnor gav vi oss ut. Vägen ner var OK, tiden var då strax efter kl 16 och vi kunde hålla en snittfart på ungefär 65-70 km/h. Men vägen hem... Jisses! Det var riktigt länge sedan jag kunde använda tvåans växel på motorvägen. Vissa partier var sikten bara något tiotal meter, och här och där fanns mer eller mindre avåkta eller fastkörda bilar som grädde på moset. Såg man inte dem i tid så var risken stor att man själv gjorde dem sällskap.

Men med L i bilen blir jag lite extra försiktig, så även om det tog lång tid så kom vi lyckligt och väl hem till slut. Huvudet är lite mosigt av att ha koncentrerat mig så stenhårt, men det var faktiskt kul att köra i lite jobbigare väglag. Det behöver jag träna på eftersom det ju inte händer så ofta.