klj

Tjohopp! Idag hade vi stämt möte med vår husleverantör i Löddeköpinge. Senast vi skulle haft det mötet blev han sjuk, så idag skulle inte vilda hästar ha kunnat hålla oss borta. Några sådana såg vi inte till, men vädrets makter gjorde vad de kunde för att övertyga oss om att det var En Dålig Idé (TM) att ha mötet idag. SMHI hade klassat ovädret som en 2:a vilket tydligen innebär (saxat från SMHI.se): "Väderutveckling väntas som kan innebära fara för allmänheten, stora materiella skador och stora störningar i viktiga samhällsfunktioner. Allmänheten uppmanas att följa upp ny information på Internet, radio eller TV."

Nåja, vi hade bestämt oss, så envisa som ett par åsnor gav vi oss ut. Vägen ner var OK, tiden var då strax efter kl 16 och vi kunde hålla en snittfart på ungefär 65-70 km/h. Men vägen hem... Jisses! Det var riktigt länge sedan jag kunde använda tvåans växel på motorvägen. Vissa partier var sikten bara något tiotal meter, och här och där fanns mer eller mindre avåkta eller fastkörda bilar som grädde på moset. Såg man inte dem i tid så var risken stor att man själv gjorde dem sällskap.

Men med L i bilen blir jag lite extra försiktig, så även om det tog lång tid så kom vi lyckligt och väl hem till slut. Huvudet är lite mosigt av att ha koncentrerat mig så stenhårt, men det var faktiskt kul att köra i lite jobbigare väglag. Det behöver jag träna på eftersom det ju inte händer så ofta.

I förrgår tog jag mina "före-bilder" iförd baddräkt. Ser verkligen hemskt ut och jag kommer inte att trivas första gången på babysimmet. Men det känns inte som om det finns en bra anledning att jaga rätt på en baddräkt i min nuvarande storlek när jag snart kommer att krympa ihop.

För krymper, det gör jag tydligen. Tycker inte själv att det borde märkas riktigt än eftersom jag bara gått ner knappt 4 kilo än men kläderna sitter väsentligen lösare redan. Har på mig de senast inköpta svarta byxorna idag, och jag kan redan dra ned dem över höfterna utan att knäppa upp dem! Så jag kom fram till att jag nog bör mäta mig också, ska bara orka ta tag i det någon dag. Kanske är en aktivitet för helgen?

Invägning på VV idag. Kändes hyfsat när jag steg upp imorse (förutom att jag var aptrött, men det är en annan historia), så jag såg fram emot invägningen. Klev upp på vågen som stannade på 85.2, dvs -0,9 kg idag igen. Totalt gör det -3,7 kg och min första guldstjärna blev inklistrad i häftet. Märkligt egentligen att en så banal grej kan göra en så stolt!?

Det allra bästa är att det nu bara är 2 hg kvar till mitt första delmål. Så sköter jag mig väl den här veckan ska jag kunna casha in ett delmål nästa måndag. Och då får jag gå till frisören och göra lite slingor, något som jag verkligen längtar efter.

Frågan är nu bara vad jag ska ha för belöning till nästa delmål. Förslag emottages med tacksamhet, jag har så svårt att komma på belöningar som inte innebär mat...

Ja, idag slog de till med full kraft när jag läste ett inlägg i ett debattforum. Någon där tyckte att "varför ska man tro på folk som försöker gå ner i vikt för hundrasjuttioelfte gången". Och jag bara kände hur mina egna tvivel stack upp huvudet fort som fanken. Varför skulle jag klara det den här gången när det aldrig har gått förr?

Men jag kämpar med mig själv. Försöker att repetera mina framgångsfaktorer tills jag dränker ut de negativa tankarna. Den här gången känner jag mig annorlunda. Jag är villig att göra de uppoffringar som behövs. Jag går till viktväktarna varje vecka och väger in mig. Jag viktminskar tillsammans med kompisar så att vi kan stötta varandra. Jag håller på att visualisera min målbild. Är inte riktigt där än, men på god väg. Det här SKA gå. Och när jag är klar - då j*klar ska jag visa alla dem som tvivlade!

Japp, det har jag. Alltid för något, verkar det som. Idag - och de senaste tre veckorna - har jag dåligt samvete för pluggandet till mattetentan i april. Ligger låååååångt efter min planering. Å andra sidan är köket just nu i presentabelt skick (nästan i alla fall) och det finns kläder tvättade till L. T och jag däremot har snart inget att ta på oss eftersom våran tvätt har fått stå tillbaka för det andra. Så jag har dåligt samvete för den också, måste verkligen stryka några plagg snart.

Å andra sidan går viktminskningen rätt så hyfsat. Något hekto ner varje eller varannan dag. Hoppas så att jag ska hinna ner till första målet till på måndag, men vi får se. Har en restaurangmiddag bokad på fredag kväll, en kompis som fyller 40. Mongolian barbeque blir det, så man kan ju själv påverka mängden grönsaker i alla fall. Den stora oron just nu är att viktnedgången kanske påverkar mjölkmängden, och det vill jag ju inte. Så nu har jag börjat göra amningste, som en av mina bästa vänninor gjorde under sin amningsperiod och tydligt märkte skillnad när hon drack. Hoppas att det hjälper.

Så var det då invägningsdag igen. Stod i kön till vågen och tänkte "nu får jag bannor, har säkert gått upp ett par hekto istället för ner..." Döm om min förvåning när vågen visade på ett helt kilo minus!!! Sammanlagt alltså -2,8 kg. Störtskönt. Nu orkar jag nog hålla igång den här veckan också. Lite retligt att missa guldstjärnan med bara två hekto, men å andra sidan kommer jag att ha den som i en liten ask till nästa gång om jag bara sköter mig nu. Snacka om motivationshöjare!

Jättegrattis till M (är det väl? Jag och namn alltså *suck*) som fick sin första guldstjärna idag. Bra kämpat!!

Söndag eftermiddag. Vågen står i princip stilla idag (den här veckan?) och jag har huvudvärken från helvetet. Skulle så gärna vilja ta en dubbel Treo, för det vet jag hjälper, men får nöja mig med Panodil Zapp som är måttligt mer effektiva på mina huvudvärkar än sockerpiller är.

Åt choklad igår, kändes så skönt. Hade verkligen längtat efter det. Tyvärr kan det ju vara den som har gett mig huvudvärken, men i så fall var det värt det. Och jag klarade mig på de points jag hade sparat ihop under veckan också. Yay me!

Kommer nog inte att ha gått ner så mycket när det är vägningsdags imorgon, men det får bli nya, friskare tag nästa vecka.

Sådär ja, nu kommer det som jag har väntat på. Jag minskar inte lika snabbt i vikt, börjar bli sugen på godis och håller på att tappa motivationen. Måste på något sätt få peppat mig själv igen, men kan liksom inte se förbi frallorna på diskbänken och chokladen i skafferiskåpet. Försöker intala mig själv att jag kommer att kunna klara mig till imorgon utan att snaska. Men just nu känns det mer som om jag får ta en timme i sänder för att ta mig igenom dagen. Måste nog fixa till lite morotsstavar som jag kan ta till när behovet av att tugga på något blir för stort.

Imorse vägde jag in på totalt -3,0 kg sedan starten. Det går alltså fortsatt neråt i en takt som jag långt ifrån har förväntat mig. *glad* Jag har ju bara hållit på i drygt en vecka, så det här är definitivt över förväntan. Har bestämt mig för att belöna mig med ett besök hos frisören när jag har nått mitt första delmål. Gissningsvis når jag det lite tidigare här hemma på vågen, men jag har bestämt mig för att det är invägningarna hos VV som gäller.

Idag var första kontrolldagen på viktväktarna. Trots födelsedagsfirandet i förrgår och de två helt oplanerade wienerbröden igår hade jag gått ner 1,8 kg! Inte illa alls. Blev lite nymotiverad igen, skulle ju vara skoj att ha nått hela vägen till första delmålet till nästa vecka. Har bestämt mig för att belöna mig med ett besök hos frisören när jag har nått det målet.

Ibland undrar jag om resten av livet kommer att vara så här. Jag kan aldrig, med riktigt gott samvete, känna mig ledig. Det finns alltid något som skulle behöva göras. Om det inte är smutstvätten som håller på att växa mig över huvudet så är det den rena tvätten som behöver vikas eller strykas. Huset som nyss var nystädat ser ut som kriget igen och vi ska inte glömma att jag har konstant dåligt samvete för studierna till den där tentan jag hade tänkt ta i april.

Det är nog bara att inse. L tar mycket tid, och jag måste lära mig leva med ett "gott nog"-tänkande. Huset är inte hälsovådligt lortigt, vi har rena kläder att ta på oss och det viktiga är att ta vara på den tid som aldrig kommer åter - L är liten nu, men tvätten kan vänta! Och tar jag inte tentan i april så går den igen i augusti.

Så var det då morgonen efter min systers födelsedagsfirande. Jag åt ju en hel del igår kväll, och det blev både gräddtårta och vispgrädde i köttgrytan. Så det var med lite bävan jag klev upp på vågen imorse, ville liksom inte egentligen veta hur illa det såg ut. Döm om min förvåning när den visade på ytterligare 2 hg minus från vikten i måndags! Totalt -2,3 kg nu. Go figure!?

Jaja, jag hade ju i och för sig sparat ihop till det jag satte i mig, och det blev inte så himla mycket godis efter maten heller. Men ändå! Idag är jag glad!!

Klev upp på vågen imorse. -2.1 kg sedan i måndags. Det kan inte gå så här snabbt mycket längre, men jag är glad för varje hekto så länge. Var och handlade igår, så nu har jag betydligt fler frukter hemma som jag kan ha som mellanmål. Såna som ger 0 pts. Så kan man lyxa till det lite grand på kvällen när T har kommit hem utan att få dåligt samvete.

Jag känner mig ganska glad och uppåt. Egentligen ska man ju inte väga sig mer än en gång i veckan, men jag kan helt enkelt inte låta bli. Väger mig därför fortfarande varje morgon. Imorse visade vågen på hela -1,7 kg sedan i måndags. Visst vet jag att det är mycket vätska som går bort så här i början, och visst kommer en del av det att omintetgöras på lördag när vi ska fira min systers födelsedag, men ändå. Det ger mig uppmuntran och ork att hålla igång.

Igår var jag ute och gick med barnvagnen, hela 90 minuter blev det, så det blev fyra bonuspoints där också. Allt som kan hjälpa mig på lördag är välkommet. Tyvärr gör det fortfarande ont i bäckenbenet efter promenader, det hade varit skoj om fogarna läkte ihop så att jag kan börja sporta på allvar om några kilon.