klj

Ett par dagar före jul satt jag i soffan och L lekte på golvet i vardagsrummet, när han plötsligt avbryter det han gör och kommer fram till mig och ger mig en bamsekram. Så sa han: "Mamma, jag tycker om dig." Sen hoppade han ner på golvet och lekte vidare. Kvar satt jag med ett hjärta som hade smält fullständigt. Jag älskar dig också, min fantastiske lille kille!

L höll på att ge oss skrämselhicka i helgen när han helt plötsligt bestämde sig för att dänga tänderna i soffbordet. Gråt och skrik och några avslagna flisor blev resultatet. Han lugnade sig dock snabbt, och nu har vi varit hos tandläkaren också. Han konstaterade att jodå, visst har det gått av lite bitar men det ska inte vara någon fara för anlagen till de permanenta tänderna. Puh! Så nu ska vi bara anmäla skadan till försäkringsbolaget också, så har vi gjort allt vi kan om det skulle visa sig att det dyker upp något problem om några år.

Men vad ska man göra? Vi har skydd för trappan, elkontakterna, köksskåpen osv, men det går ju inte att vaddera hela hemmet. Jag får väl helt enkelt acceptera att han kommer att skada sig ibland, trots att det skär i hjärtat när han har slagit sig. När jag tänker efter så slog jag mig en hel del när jag var liten, trots mina föräldrars ihärdiga försök till att få mig att ta det lugnt. Men det gick liksom inte in. Det var först när jag föll ner ur ett träd och skadade ryggen som jag började förstå vad de pratade om. Att jag hade haft tur som inte sitter i rullstol idag. Hoppas att det inte behöver gå så långt med L, utan att han har lite mer överlevnadsinstinkt än vad jag hade.

Inatt kunde inte lillen sova. Han somnade vid strax efter elva, men halv ett vaknade han med ett illvrål och var helt otröstlig. Gissningsvis en mardröm, för vi testade allt, och jag menar ALLT. Hungrig? Nej, visst kunde han snutta lite med så snart han släppte bröstet kom tårarna igen. Ont i magen? Nix, för hur vi än vände och vred på honom och masserade magen så kom det inga förlösande pruttar och han var lika otröstlig hela tiden. För varm eller för kall? Nej, han grät lika mycket oavsett om vi hade mycket täcke på honom eller inget alls. Behov av mamma eller pappa? Njae, illvrålen dämpades till hulkande snyftningar när vi höll honom riktigt nära och sjöng för honom men inte slutade han gråta.

Nä, det som till slut (klockan var då halv tre) hjälpte var att sätta igång mobilspeldosan som han har vid sängen. I nästan en månads tid har han bara blivit arg av den för att han inte har nått figurerna i mobilen, men nu var deras cirkulerande framför honom kopplat med musiken det enda som hjälpte. Visst, den spelar en kvart varje gång man sätter igång den, och det räckte inte med en igångsättning men i alla fall. Till sist såg vi hur han liksom kunde släppa tankarna på det som gjort honom så ledsen för att istället tänka på mobilen och musiken. Och tio minuter senare sov han faktiskt.

Sen sover han ju ikapp idag istället. Synd bara att inte jag kan göra detsamma...