Måndag
L hade andra planer. Han vaknade vid halv fem imorse. Först var jag inne hos honom en vända och försökte få honom att somna om, och det höll väl i tjugo minuter. Sen började han gnälla igen och då tyckte jag att det var T's tur att gå upp eftersom jag ju ville sova den tid jag hade kvar innan det var dags att kliva upp och åka till jobbet. T gick upp, men kom in i sovrummet igen efter femton sekunder och meddelade att han inte kunde ta L eftersom han HÖLL PÅ ATT FÅ RYGGSKOTT! Under tiden gnäller L högre och högre.
Så jag gick in till L och satte mig med honom i famnen och lyckades efter kanske en halvtimme få honom att somna om. Då var det kanske en kvart kvar tills jag skulle gå upp i alla fall, så jag masserade T's rygg en stund och klev sedan upp. Gjorde mig iordning för att gå till jobbet och frågade T (som då var uppe och försökte leda till ryggen) om han ville att jag skulle väcka och lyfta upp L så att han slapp böja sig över sängen. Jo, det ville han ju gärna. Smörja in T's rygg med liniment först, och så upp med barnet som då hade sovit en knapp timme till, byta blöja och ta på kläder. Bära ner sköna fåtöljen med ställbar rygg till bottenvåningen så att T kan sitta i den istället för i soffan idag. L tyckte det var jätteskoj med en ny möbel att klättra på.
Ungefär där insåg jag att klockan började bli alldeles för mycket och hastade ut genom dörren. När jag hade fått igång bilen och börjat köra till jobb insåg jag att jag hade glömt min mjölkpaket hemma, men jag hade ju inte tid att vända och hämta den, så jag får klara mig på mindre god UHT-behandlad mjölk i kaffet idag.
Kommer till jobb och när jag håller på att låsa upp dörren till kontoret hör jag jobbtelefonen ringa. Skyndar mig som tusan för att hinna ta det, men precis när jag lyfter luren slutar det ringa. Nummerpresentationen gav mig dock infon att det var kollega K som hade ringt. Hon måste VAB:a idag - igen - så kunde jag möjligen meddela dem som behövde ha reda på det att hon inte kommer idag. Visst. Det gör jag gärna. Under tiden trampar konsulten M som varit sjuk förra veckan otåligt runt utanför min dörr. Avslutar telefonsamtalet, tar hand om konsultens frågor och synpunkter. Inser vad klockan är, möte om tjugofem minuter. Akut toalettbesök och sen en tallrik havregrynsgröt så att jag har något blodsocker att vara nästan trevlig med under mötet. Hinner precis inom dörren i tid till mötet.
Hur ska resten av dagen bli, när allt det här utspelade sig fram till klockan 09:00?
Tänder
L höll på att ge oss skrämselhicka i helgen när han helt plötsligt bestämde sig för att dänga tänderna i soffbordet. Gråt och skrik och några avslagna flisor blev resultatet. Han lugnade sig dock snabbt, och nu har vi varit hos tandläkaren också. Han konstaterade att jodå, visst har det gått av lite bitar men det ska inte vara någon fara för anlagen till de permanenta tänderna. Puh! Så nu ska vi bara anmäla skadan till försäkringsbolaget också, så har vi gjort allt vi kan om det skulle visa sig att det dyker upp något problem om några år.
Men vad ska man göra? Vi har skydd för trappan, elkontakterna, köksskåpen osv, men det går ju inte att vaddera hela hemmet. Jag får väl helt enkelt acceptera att han kommer att skada sig ibland, trots att det skär i hjärtat när han har slagit sig. När jag tänker efter så slog jag mig en hel del när jag var liten, trots mina föräldrars ihärdiga försök till att få mig att ta det lugnt. Men det gick liksom inte in. Det var först när jag föll ner ur ett träd och skadade ryggen som jag började förstå vad de pratade om. Att jag hade haft tur som inte sitter i rullstol idag. Hoppas att det inte behöver gå så långt med L, utan att han har lite mer överlevnadsinstinkt än vad jag hade.