Julskyltning
Igår var det julskyltning, och vi gjorde det till mer eller mindre en heldag för L. När han vaknade efter middagsluren satte vi honom i vagnen och gick ner till stationen. Vi skulle ta tåget in till stan! L tittade på allt med stora ögon och kommenterade och frågade som bara en tvååring kan göra. Åka tåg var kanonskoj!
Sen in i myllret och titta på hundar och tomtar och jag vet inte allt. Han älskade att lyssna en stund på Pearls of the Sound, kören som sjöng på terasstrapporna när vi kom dit. Ett par av våra arbetskamrater är med i denna fantastiska kör, så det var lite extra kul för T och mig också.
Vi gick vidare efter en stund och köpte en polkagriskäpp till L som han fick börja äta på där i vagnen. Han blev hur klibbig som helst, men åh vad han tyckte att det var gott! Men inte ens mammas famn och polkagrisen i munnen hjälpte när vi kom fram till tomteboden. Jo, han ville träffa tomten sa han. Men när vi kom in i den lilla boden överfölls han av blygsel och ville knappt titta på tomten ens. Än mindre då svara på några frågor eller ta emot paketet som man fick. Så det fick jag ta, och tacka tomten så mycket medan L klamrade sig fast vid min axel som om det gällde livet. Nåja, det var inte helt lätt för honom, för precis innan vi gick in i boden satte staden igång det stora fyrverkeriet i samband med Luciakröningen (tror jag att det var), och precis som vid nyår så gillade L inte alls det där med raketerna. Han tyckte att det i himlen var fint, men smällarna klarar han inte av. Om han är vaken vid midnatt på nyårsafton den här gången också så får han minsann ha på sig sina öronkåpor. Det lär inte vara några problem att få dem på honom, han älskar att ha dem på sig när han leker med sina verktyg....
Sen var både L, T och jag ganska trötta så vi gick till Knutpunkten och tog tåget hem. Då piggnade den lille krabaten till igen, för det var ju roligt att åka tåg, så roligt.
Sen in i myllret och titta på hundar och tomtar och jag vet inte allt. Han älskade att lyssna en stund på Pearls of the Sound, kören som sjöng på terasstrapporna när vi kom dit. Ett par av våra arbetskamrater är med i denna fantastiska kör, så det var lite extra kul för T och mig också.
Vi gick vidare efter en stund och köpte en polkagriskäpp till L som han fick börja äta på där i vagnen. Han blev hur klibbig som helst, men åh vad han tyckte att det var gott! Men inte ens mammas famn och polkagrisen i munnen hjälpte när vi kom fram till tomteboden. Jo, han ville träffa tomten sa han. Men när vi kom in i den lilla boden överfölls han av blygsel och ville knappt titta på tomten ens. Än mindre då svara på några frågor eller ta emot paketet som man fick. Så det fick jag ta, och tacka tomten så mycket medan L klamrade sig fast vid min axel som om det gällde livet. Nåja, det var inte helt lätt för honom, för precis innan vi gick in i boden satte staden igång det stora fyrverkeriet i samband med Luciakröningen (tror jag att det var), och precis som vid nyår så gillade L inte alls det där med raketerna. Han tyckte att det i himlen var fint, men smällarna klarar han inte av. Om han är vaken vid midnatt på nyårsafton den här gången också så får han minsann ha på sig sina öronkåpor. Det lär inte vara några problem att få dem på honom, han älskar att ha dem på sig när han leker med sina verktyg....
Sen var både L, T och jag ganska trötta så vi gick till Knutpunkten och tog tåget hem. Då piggnade den lille krabaten till igen, för det var ju roligt att åka tåg, så roligt.
Kommentarer
Trackback