Nu är det höst

Ja, nu är det verkligen höst. Inte bara därute, i skogen som faktiskt är så vacker mitt i allt ruskväder ändå. Nej, det är även höst härinne, inuti. Förra veckan var nog halvårets bottennotering hittills. Måndag-tisdag var jag hemma från jobbet och var sjuk, vilket innebar att jag däckade på soffan framför TV:n i flera timmar varje dag. Som ett brev på posten fick jag alltså ont i nacken och blev uttråkad. Fast jag lärde mig ett par intressanta saker om kinesisk krigskonst på 300-talet som jag nog aldrig kommer att ha nytta av. Tack History Channel.

Onsdag hade jag fått nog och masade mig till jobbet. Inte helt frisk, men för frisk för att vara hemma. Jag började dra i det som jag skulle ha gjort medan jag var sjuk och hann väl nästan ifatt innan jag gick hem. Torsdag blev jag mer eller mindre påhoppad av en person på jobbet, mitt under möte med cirka 10 närvarande personer inklusive min chef. Jag har inte hört ett ljud om sakfrågan (i den mån det fanns någon) av denne person i enrum tidigare, h*n har inget case egentligen och mer än hälften av de närvarande har i efterhand kommit fram till mig (i enrum) och undrat om personen i fråga verkligen får göra så. Enligt dessa spontana kommentarer skötte jag situationen bra i alla fall, men jag blev trots det ganska ledsen och upprörd. Svårt att sova natten till fredagen eftersom jag visste att jag då skulle konfronteras med den här personen igen. Det mötet gick dock bra, och fredagen slutade på en ljusare ton.

Babysimmet fredag eftermiddag var en höjdare. Det får mig alltid att må så bra, och L älskar det verkligen. Nu har han börjat slänga sig framåt i vattnet och hundsimmar för att ta sig dit han vill. En liten hand under magen så att han kommer högt nog för att lyfta näsan över vattnet och hämta luft ibland är allt han behöver. Sen på lördagen hämtade vi - äntligen - blandaren till köket och sedan var min mamma här i några mysiga timmar (gissa om L trivdes). Och idag var vi en runda hemma hos svärisarna, L har ju frågat efter dem rätt mycket på sistone. Han busade runt med farfar och farmor tills han var alldeles svettig, det lilla charmtrollet. Nu ligger han och sover och jag slappar i soffan. Nästa vecka kan bara bli bättre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback