F*n vad less man blir
Igår när T körde förbi huset på väg hem från dagis hade två glasrutor på framsidan blivit krossade. Så fruktansvärt onödigt!! Jag blir både ledsen och lite uppgiven, för vi trodde ju att vi skulle flytta till ett område med mindre busliv, inte mer....
Senare på kvällen ringde grannen L, som också sett vad som hade hänt. Han är en klippa och håller koll på huset åt oss när inte vi är där, vilket är väldigt skönt. Han hade vissa idéer om vilka det kunde vara som hade gjort det, tydligen finns det några ungar i 13-17-årsåldern som driver omkring och utövar skadegörelse lite överallt. Han och en bekant hade varit mycket nära att komma på dem vid något tillfälle, men än så länge hade han inga bevis.
Men fasen vad less jag blir på snorungar, och deras (förmodade) slappa föräldrar som inte har lärt dem låta bli urskiljningslös förstörelse!