klj

Det här är min sista vecka som helt föräldraledig. Nästa vecka jobbar jag en dag, och sedan kommer jag bara att jobba fler och fler dagar under maj för att sedan vara tillbaka på heltid i juni. Hur känns det då? Både bra och dåligt måste jag nog säga. Jag kommer att gilla att återgå till vuxentillvaron på jobbet, att återigen kunna identifiera mig som en yrkesmänniska och inte "bara" mamma. Det ska bli skönt att kunna äta lunch och gå på toaletten utan att tvingas avbryta mitt i för att L hojtar.

Men samtidigt skär det i hjärtat att behöva lämna honom, nu när vädret börjar bli bra nog och han själv stor nog för att man ska kunna hitta på roliga saker på dagarna. Jag vet att han kommer att ha det hur bra som helst med T, det är inte alls det saken gäller. Det är mer mitt mammahjärta som inte riktigt vill släppa taget, tror jag. Gudskelov är det ju semester någon gång i sommar också :-)